Att se på evangelisation med nya ögon

En översättning av blogginlägget ”Rethinking evangelism” från Frank Violas blogg ”Reimagining Church”
http://frankviola.wordpress.com/2010/10/13/rethinking-evangelism/

Snälla läs hela inlägget, för annars så är det mycket troligt att du missförstår hela diskussionen.

Med få undantag, så har varje traditionell församling som jag någonsin har varit en del av betonat evangelisation som Guds stora mål. Och varje troende var gudomligt förpliktigad att dela evangeliet med förlorade själar.

Som jag har påpekat i andra sammanhang, så är den här tanken ganska ny, och går tillbaka till D.L. Moodys undervisning. Moody, som var en begåvad evangelist, lät sitt paradigm cirkulera i huvudfåran av evangelisk kristenhet genom bibelskolor över hela Amerika. (Moody Bible Institute var bland de allra första). Hans paradigm finns nu i dagens evangeliska kristenhets dricksvatten.

Ett flertal av mina vänner som befinner sig på ”missionerande kyrka”-scenen fortsätter att arbeta utifrån D.L. Moodys paradigm trots att det har blivit offentligt motbevisat massor av gånger.

Förra året, när jag bläddrade igenom TV-kanalerna fick jag syn på en mycket välkänd pastor som berättade för sin församling om det desperata behovet av att de evangeliserade. Han fortsatte i vad som kändes som en oändlighet, och varnade dem för att om de inte berättade för andra om Jesus och tog dem till kyrkan, så skulle byggnaden de alla satt i bli omvandlad till ett möbelvaruhus. Han berättade historier om hur detta hade hänt med andra kyrkor han kände till. Sedan fortsatte han att berätta för dem att hans uppgift som pastor är att lära och motivera fåren att gå ut och föra in andra i fållan. Räddandet av förlorade själar var deras fullständiga ansvar. Om församlingen misslyckades med detta och byggnaden förlorades, så var det deras fel.

För varje ord så staplades skulden och fördömelsen högre och högre på Guds folks huvuden där i publiken. Jag kände mig illamående. Ändå tog de det som goda kristna, och jag misstänker att det inte var första gången.

Låt mig göra några observationer om evangelisation som, hoppas jag, kommer att hjälpa alla troende att på allvar ompröva ämnet:

* Människor som använder antalet räddade själar som ett mått på något i över huvud taget visar att de inte förstår Guds eviga syfte. Einstein var helt rätt ute när han sa, ”Inte allt som kan räknas räknas, och inte allt som räknas kan räknas.” Tänk dig Guds syfte för varje människa som en löparbana med en mållinje. (Paulus använde faktiskt den här bilden.) Mållinjen är Guds avsikt, Hans mål. Varje person föds en mil bort från löparbanan i en mörk skog. Att föra någon till Herren är som att ta dem vid handen och leda dem ut ur skogen och upp till löparbanans startlinje. Men många olika människor kan vara verksamma i den processen. Låt oss använda dig som ett exempel. Vid något tillfälle, så tog någon dig i handen och förde dig två kilometer närmre banan. Senare, så tog en annan person dig i handen och förde dig ytterligare två kilometer närmre. En annan förde dig nån meter närmre. Ytterligare någon förde dig ett flertal meter närmre. Kanske krävdes det tio olika människor vid olika perioder i ditt liv som på olika sätt förde dig till löparbanan. Men, när du hade satt din fot på löparbanan – det vill säga, du omvände dig, du trodde, och blev döpt och därmed en lärjunge, en troende, och en omvänd (Nya Testamentet känner inte till någon skillnad mellan de tre), så har Gud fortfarande inte uppfyllt Sitt syfte i ditt liv. Där finns fortfarande mållinjen som är efter tre varv runt banan. Någon annan kanske kommer och hjälper dig att fullfölja det första varvet. Ännu en person kanske hjälper dig att klara av det andra, och ytterligare någon det tredje (vilket är slutet av ditt liv). Eller mer exakt, så kommer många människor att föra dig till olika ställen längs banan. Här är nu min poäng: Det är helt blint och absurt att sätta ett speciellt värde på personen som tog dig från den sista etappen av skogen till startlinjen på löparbanan. Varje steg och varje person som har varit och kommer att vara verksam i att hjälpa dig att ta nästa steg mot mållinjen är lika värdefull. Gud får mest ära när du har avslutat loppet. Ingenting mindre än det är Hans mål. Vad många evangeliska kristna har gjort är att få hela matchen att handla om att ta människor från den sista etappen av den mörka skogen till startlinjen. Och de antar felaktigt att detta är varje kristens kallelse.

* Det finns inget ställe i NT-breven till församlingarna där ett enda ord sägs till dem om behovet av att evangelisera. Det finns inte heller en enda befallning att evangelisera. Tystnaden är öronbedövande, och den kan inte avfärdas.

* Den så kallade ”Missionsbefallningen” var ett apostoliskt uppdrag som Jesus gav till de tolv apostlarna – männen som Han levde med i tre och ett halvt år, tränade, och sedan sände ut till det apostoliska arbetet. Därför är det ett enormt antagande att lägga det på allt Guds folk. (Paulus gjorde det klart i 1 Korinterbrevet 12 att inte alla är kallade till att vara apostlar.) Vidare, så översätts det uppdraget ofta felaktigt ”gå ut i hela världen…” etc. På grekiskan, så är frasen faktiskt ”när ni har gått på er väg…”. Det var en förutsägelse snarare än en befallning. Jesus visste att de skulle ge sig av vid något tillfälle. Och det gjorde de.

* De tolv apostlarna stannade i staden Jerusalem i minst fyra år innan de började föra evangeliet till andra delar av Palestina. De försökte inte att få världen frälst i en hast, John R. Mott till trots. Detta skjuter tidigare och nuvarande rörelser för ”att rädda världen inom en generation” fullständigt i sank.

* Att dela Jesus Kristus med andra är inte en skyldighet, en religiös plikt, eller något som kristna borde ha dåligt samvete över eller känna sig fördömda om de misslyckas att göra det med omedelbara resultat. Du kan inte hitta något av detta i Nya Testamentet. Det är en post-apostolisk idé. Att dela Kristus var och är en spontan sak som strömmar fram ur en persons liv i Kristus och hans eller hennes kärlek till andra.

* Kristna som älskar Herren Jesus Kristus kan inte annat än att dela sin Herre med andra, när årstiden är rätt och när en dörr har öppnats av Anden. Du behöver inte befalla eller skuldbelägga en kvinna som är kär i en man för att hon ska berätta för sina vänner om honom. Hon gör det helt enkelt instinktivt. Nu ett ord till predikanter och lärare. Under de senaste 25 åren, så har jag observerat följande: Om du predikar för människor att de ”måste evangelisera, och om de inte gör det, så kommer Gud inte vara nöjd med dem”, så kommer du att få människor som inte är speciellt bra evangelister och som lever i skuld. Men om du predikar Herren Jesus härlighet så att Guds folk blir berusade av Honom, så kommer du att få en grupp brandfacklor som naturligt kommer att dela sin Herre när tillfälle ges. Som jag ofta har sagt, sök Jesus Kristus med andra, lär känna Honom på djupet, och evangelisation och liknande kommer att ta fart av sig självt. När detta händer, så kommer inte Guds folk att påträffas med att försöka sälja något till andra som de själva inte har blivit helt sålda på.

* Under det första århundradet, så var den största evangelisten Guds ekklesia, en sammansvetsad gemenskap av troende som älskade Jesus, som demonstrerade Honom genom sitt liv tillsammans, som tog hand om varandra, och som tjänade andra. När helst hon – ekklesian – fungerar i enlighet med sin andliga natur, så slår hon varje annat evangelisations-program som mänskligheten känner till. Det är fortfarande fallet idag när hon återspeglar sin Brudgum så som Gud kallade henne att göra. Jag hoppas att de som älskar evangelisation, men som tror att sättet en församling uttrycker sig på inte är viktigt, kommer på allvar att överväga den här punkten. Sättet som en församling uttrycker sig på är otroligt viktigt. Om man utgår från Bibeln, så är församlingen det främsta vittnesbördet för Jesus Kristus. (För de som inte känner till mitt arbete, så kan ni läsa min diskussion med Neil Cole (http://frankviola.wordpress.com/2010/09/07/missional-organic-church-an-interview-with-neil-cole-frank-viola/) för att få en idé om vad jag menar med ”sättet en församling uttrycker sig på”.

* Under perioder av väckelse, så sker frälsningen av själar ganska ansträngningslöst. I en väckelse, så är massor av människor öppna för att höra om Jesus och är mogna att ta emot Honom. Till exempel så skapades det ett massivt antal lärjungar från 1968 till 1977 i USA. Du kunde säga namnet ”Jesus” och människor var öppna för att tro på Honom. Vi är inte i en tid av väckelse just nu. Det betyder inte att vi inte ska dela Kristus om vi känner att Anden driver oss att göra det, men det betyder att långt färre människor kommer att komma till Herren just nu jämfört med i en tid av väckelse. Så bli inte förvirrad när få människor kommer till Herren just nu.

* Att dela Jesus Kristus med andra kan göras på många andra sätt än att ge dom ”frälsningsplanen” muntligt. En troendes liv som levs genom Kristus förkroppsligar evangeliet. Paulus och Petrus gör detta klart genom hela sina brev. Ett liv som levs för Kristus kommer ofta att mana fram öppenhjärtliga frågor från andra. Det kommer att visa sig i handlingar av nåd, kärlek, omsorg, givande, och vänlighet. Likväl, så kommer någon som visar Kristi kärlek för sina kollegor (till exempel) ofta att bli uppsökt när en kollega går igenom något jobbigt. Deras hjärtan kommer att öppnas för att höra om den levande Kristus, och vad som gör dig så annorlunda. Sådana fall är ofta de bästa tillfällena att dela Herren med andra.

* Israel kallades till att vara ett ljus för alla länder. Gud sa att genom henne, så ska alla länder på jorden bli välsignade. Församlingen är det nya Israel. Det är genom det pågående livet hos en autentisk lokal församling som träffas under Kristus ledarskap – genom en verklighet av autentisk gemenskap, ömsesidig kärlek, ömsesidigt delande, rättvisa, omsorg, öppet deltagande, och syskonskap – som församlingen visar Guds rike för en iakttagande värld. Det kommer att finnas perioder när en lokal församling kallas till att tjäna sin stad, till att tjäna de förlorade och till att visa Kristus för dem. Men det kommer bara att vara effektivt om det görs ”i rätt tid” och Herren själv leder det. Annars så kommer människor att bli utbrända och det kommer inte att komma speciellt mycket frukt ur det. Som jag har beskrivit i Finding Organic Church, så finns det perioder för “inåtnående” och perioder för “utåtnående”. Det finns också torrperioder och regnperioder. Alla kommer från Guds hand. När en församling alltid är inåtnående medför det död. Samma sak gäller för en församling som gör utåtnående till sitt enda fokus. Den måste lära sig att bära Kristus ljus utanför sina egna väggar (bildligt talat). Detta leder in på ämnet att leva av Kristus inneboende liv (http://ptmin.podbean.com/2010/10/04/living-by-the-indwelling-life-of-christ/), vilket är källan till alla andliga ting.

* Många kristna ledare idag argumenterar hårt för att inte alla kristna är kallade till att undervisa eller till att vara pastorer, men ändå så undervisar de lika bestämt att alla kristna är kallade till att vara evangelister. Nya Testamentet är tydligt med att inte alla är kallade till att vara evangelister (se 1 Kor. 12). Filippus var en evangelist. Och Timoteus, som var en apostolisk arbetare, uppmuntrades av Paulus att ”utföra” en evangelists ”arbete”. Samtidigt som alla troende kan evangelisera och undervisa och leda, så är inte alla av dem kallade till att vara evangelister, lärare eller herdar. Den här poängen förbigås ofta och det finns en dubbelmoral när det gäller evangelister som skiljer sig från lärare, profeter, apostlar och herdar.

* Det finns ett enormt behov av att lära sig att läsa Skriften med nya ögon i stället för att läsa den genom 100-åriga glasögon. N.T. Wright är känd för att argumentera att nutida kristna kommer till Nya Testamentet och läser det genom Reformatorernas glasögon när det gäller rättfärdiggörelse och Lagens gärningar. Jag skulle vilja påstå att nutida kristna kommer till Nya Testamentet och läser det genom D.L. Moodys glasögon när det gäller Guds uppdrag. Det är hög tid att detta förändras och att vi börjar att utforska det faktum att Gud har ett evigt syfte (http://ptmin.podbean.com/2010/08/04/the-eternal-purpose/) som har bultat i Hans hjärta ända sedan före tiden. Det syftet föregick faktiskt syndafallet. Det var det som gjorde att Han skapade. Och det är inte skapandet av enskilda lärjungar.

Dessa är bara några snabba och hastiga tankar kring evangelisation. Om du tycker att det här inlägget var till hjälp eller tankeväckande, så för gärna länken vidare till andra. Men tillstånd ges ej att kopiera och klistra in hela inlägget någon annanstans.

Jag ber vänligt att om det är någon av punkterna som du inte håller med om, att du då postar dina utmanande frågor i kommentarssektionen här i stället för att blogga om det någon annanstans där ingen av oss kommer att se det.

Vilken punkt i det här inlägget resonerar mest i dig? Och kan du lägga till några fler ”Omprövning av evangelisations”-punkter till listan?

Översättning av David Spånberger
Korrekturläsning av Daniel & Theresa Norlin
Publicerad elektroniskt av förlaget Levande Stenar