Varför jag älskar församlingen – En hyllning till Guds eviga syfte

Av Frank Viola

När George Barna och jag gav ut ”Pagan Christianity?” förra året, anklagde några av bokens kritiker (varav de flesta aldrig läst den) oss för att inte älska Församlingen, utan hata henne.

Ironiskt nog behandlade vi just denna fråga genom hela boken och poängterade att vi skrev den just därför att vi älskar församlingen och inte längre vill se henne hindras (i bästa fall) eller saboteras (i värsta fall) av ett av människor uppfunnet system som ofta har kvävt hennes personlighet och berövat henne sin frihet.

Här är ett ställe i boken där vi påpekar detta klart och tydligt:

”Varför är ni så kritiska mot församlingen? Gud älskar den. Det gör mig arg att ni är så fördömande mot den.”

Denna fråga är ett bra exempel på det problem vi försöker avslöja i denna bok. Nämligen många kristna är förvirrade kring vad som menas när ordet församling används i Bibeln. Ordet församling syftar på Guds folk. Mer specifikt syftar det på den samlade gemenskap av dem som följer Jesus. Det avser inte ett system, ett samfund, en byggnad, en institution eller en gudstjänst.

Vi har skrivit denna bok just för att vi älskar församlingen väldigt mycket. Och vi vill se henne fungera på ett sätt som ger ära åt Gud … Kort sagt är det på grund av vår kärlek till församlingen och vår önskan att se Guds folk befriat som vi har skrivit denna bok. Och det är vår förhoppning att Gud kommer att använda den för att hjälpa till att förändra kyrkohistoriens förlopp.”
(Pagan Christianity?, Viola / Barna, Tyndale, 2008, s. 251)

Genom historien har varje reformatör och varje revolutionär älskat församlingen. Även om var och en av dem anklagades för att hata henne. I själva verket var det just kärleken till församlingen som var orsaken till att tidigare reformatorer försökte att förändra sin tids religiösa system … system som de trodde underminerade församlingen. Det är också därför som tidigare revolutionärer lämnade de religiösa institutioner de tillhörde för att påbörja nya uttryck av församlingen som de upplevde låg närmare vad Skriften framställer.

En del av de som fått intrycket att jag inte älskar församlingen blev chockerade när min bok ”From Eternity to Here” gavs ut tidigare i år. Orsaken var att jag där sätter församlingen i centrum för Guds eviga syfte i Kristus. Men självklart talar jag om den församling som Nya testamentet framställer. Inte som de substitut vi har skapat för att ersätta henne.

Jag kommer ihåg en person som inför en grupp kristna ledare sa: ”Frank älskar verkligen församlingen. Han brinner för henne. Han har bara svårt med vissa religiösa traditioner som traditionellt har accepterats och kallats församling eller kyrka.”

Den här mannen har fattat det. Helt och hållet.

Trots detta är det väldigt svårt att få många kristna att ta till sig dessa tankegångar. Konceptet att det finns en skillnad mellan Jesu församling (ekklesia) och en gudstjänstordning (som folk kallar ”kyrka”), en pastor som ger en predikan (som folk kallar ”kyrka”), ett samfund (som folk kallar ”kyrka”), en byggnad (som folk kallar en ”kyrka”), och ett prästämbete (som folk kallar ”kyrka”) är otroligt svårt för en del människor att förstå.

Men denna skillnad är svår att se då våra invanda tankegångar sitter i rygg­märgen.

Hur skulle det gå, när ordet ”kyrka/församling” blivit så djupt omdefinierat från hur det uppfattades i Nya testamentet? Idag tror folk som tittar på en predikant på TV att de har varit i “kyrkan”. Denna typ av tänkande är grunden för alla ”webbkyrkor/webbförsamlingar” där människor tittar på en predikan på nätet och säger att de har varit i “kyrkan”. Så ”kyrka/församling” har förminskats från en lokal gemenskap av troende som samlas regelbundet (som alla nytestamentliga forskare hävdar) till att titta på en predikan på en bildskärm.

Min kärlek till församlingen är så stark att jag är en motståndare till det populära ”postkyrko”-synsättet som börjar att slå rot i väst. Christianity Today:s blogg, ”Out of Ur”, publicerade nyligen min artikel om postkyrkoperspektivet. Du kan läsa hela artikeln (oredigerad) här: http://www.ptmin.org/postchurch.pdf . Den publicerade versionen redigerades något för att uppfylla längdkravet.

I detta blogginlägg, skulle jag vilja göra ett nytt försök till att skilja på det system som många kallar ”kyrka/församling” och vad jag menar när jag säger ”kyrka/församling.” Det är det sistnämnda som jag älskar så mycket. När det gäller det förstnämnda – även om Gud använder det och välsignar sitt folk trots det, bör det aldrig förväxlas med Guds församling (ekklesia) och står därför öppet för stark kritik, omfattande justering, och till och med för att avskaffas I kölvattnet av vad Gud hade för avsikt för Kristi kropp.

Nyligen hade jag ett samtal med en person som lekte djävulens advokat med mig gällande min passion för Jesu församling i kontrast till det system som många kallar ”församlingen/kyrkan”.

Så här gick konversationen:

Fråga: Menar du att Gud inte använder den institutionella kyrkan/församlingen?

Mitt svar: Nej, inte alls. Som jag säger i ”Pagan Christianity?,” så har jag den att tacka för min frälsning och mitt dop. Men vad Gud använder kan inte likställas med Hans godkännande. Gud använder många saker som inte återspeglar Hans fullkomliga vilja eller hans ursprungliga avsikt. Så om Gud ”använder” eller ”välsignar” något är en bristfällig måttstock när det kommer till att avgöra Guds ursprungliga avsikt. Kom ihåg att Gud välsignade sitt folk när de bodde i Babylon, men det var inte Hans fullkomliga vilja. Det var inte heller de synagogor de byggde under deras tid där. Guds fullkomliga vilja var att Hans tempel skulle byggas i Jerusalem.

Fråga: Men Guds folk finns ju i institutionen.

Mitt svar: Det stämmer. Men det gör inte dessa institutioner till “församlingar”, eller gör dem heliga. Guds folk finns på sjukhus, i företag, i utbildningsväsendet och i regeringar. De finns även i nationalstaten (som skapades och upprätthölls genom våld). Men det gör inte sjukhus, skolor, regeringar och nationalstater till Guds ekklesia.

Låt mig använda bilden av en bil för att visa på skillnaden mellan den institutionella kyrkans system, som kristna ofta kallar ”kyrkan/församlingen”, och Guds ekklesia — en lokal grupp troende som kommer samman regelbundet och delar ett gemenskapsliv tillsammans under Jesu direkta ledning.

Följ logiken …

– Gud använder de institutionella kyrkorna/församlingarna.
Ja, men Gud använder också bilar. Det gör inte bilar till församlingar.

– Guds folk finns i dessa institutioner.
Ja, Guds folk kör ofta bilar också, men det gör inte dessa till församlingar.

– Gud använder institutionella församlingar/kyrkor för att rädda människor.
Det stämmer. Men jag har delat evangeliet många gånger med människor i en bil, och jag har två vänner som har fått djupgående möten med Gud i bilar, en av dem tog emot Jesus i en bil. Trots detta så gör dessa saker inte bilar till Jesu församling.

– Gud använder institutionella kyrkor/församlingar för att undervisa kristna.
Det stämmer. Men jag har vid många tillfällen blivit undervisad, eller så har jag undervisat någon i andliga ting i bilen. Speciellt under långa resor.

– Guds folk tillber Honom i institutioner.
Det stämmer, men jag har ofta gemenskap med Herren i bilen, och har haft några av mina bästa stunder av lovsång och tillbedjan i bilen. Jag har till och med känt Guds närvaro så starkt att jag brustit ut i gråt i bilen. Men det gör inte bilar till församlingar.

– Gud älskar de institutioner som vi kallar ”kyrkor/församlingar.”
Jasså, hur kan du vara så säker? Älskar Han bilar också? Reflektera över vad som nyss sas och berätta för mig varför Han skulle älska en religiös institution mer än Han skulle älska en bil, när Han i själva verket har valt att använda båda. Gud älskar sannerligen Sitt folk, som ofta finns i olika religiösa institutioner. Men att säga att Han älskar ett system eller en institution är något som är öppet för diskussion.

Så medan Gud använder bilar, Guds folk använder bilar, och bilar har ofta använts som ett redskap för att rädda de förlorade, undervisa Guds folk, och tillbe Herren, så gör det inte bilar till Guds ekklesia (församling).

Och så är det även med dessa institutioner och system som vi kallar ”kyrkor/församlingar”.

Poäng: Jag älskar församlingen djupt, men jag älskar inte de religiösa system som kallar sig ”kyrkor/församlingar.” Sådana system är inte Jesu brud. Jag känner för dem ungefär på samma sätt som för bilar, de kan användas för bra eller dåliga syften, men de är inte ”heliga” och de bör aldrig ersätta Guds ekklesia. Vidare har jag ingen skyldighet att vara lojal eller trofast gentemot dessa system, precis som jag inte behöver vara trogen nationalstaten. Min lojalitet är till Jesus Kristus, Guds rike, och Kristi kropp.

Guds ekklesia är min Herres fästmö. Hon är den vackraste kvinnan i hela världen (för att citera Charlie Rich) och Gud är upp över öronen förälskad i henne.

Därför kan inte en person älska Jesus och samtidigt hata Hans hustru. De kan inte heller ära Honom fullt ut genom att ersätta Hans underbara hustru med en mänskligt konstruerad ersättare som antagit hennes namn. Jesus ska inte gifta sig med en byggnad, ett samfund, en gudstjänstordning, en prästerlig organisation eller ett religiöst system.

Det råder omfattande begreppsförvirring idag, eftersom vissa har blandat ihop ekklesia med ett religiöst system. Och om någon väcker frågor kring det sistnämnda, så blandar en del ihop det med en attack på den förstnämnda.

Och det är där skon klämmer.

Översatt av Daniel & Anna-Theresa Norlin och David Spånberger.
Originalartikel: ”Why I Love the Church: In Praise of God’s Eternal Purpose”
http://frankviola.wordpress.com/2009/08/18/why-i-love-the-church-in-praise-of-gods-eternal-purpose