(Svensk översättning: Daniel & Anna-Theresa Norlin)
”Kom till honom, den levande stenen, som visserligen är förkastad av människor men är utvald och dyrbar inför Gud. Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus” (1 Petr. 2:4-5a)
Delar av mina rötter finns i den karismatiska rörelsen. I mina erfarenheter därifrån blev jag gång på gång uppmuntrad till att söka Gud för ett ”besök” från himlen. Som en följd av detta så växte sig illusionen av att om Gud besökte vår församling så var Han nöjd med den. Jag upptäckte senare att Gud inte alls bara letar efter platser att besöka. Han letar efter platser att bo på.
Sidorna i vår historia är fyllda med fakta om hur Gud inte längre är närvarande på de platser Han tidigare besökt. Se på de kända platser för gångna väckelser så upptäcker du hur besöksantalen sinat. Glädjen är borta. Livet har dunstat. I många fall är dessa platser idag endast bleka, ihåliga skal av vad de en gång varit.
För mig är detta en ytterst intressant fråga: varför lämnar Herren platsen? Svaret är slående: därför att Han inte var helt och fullt välkommen.
Han tilläts besöka, men han tilläts inte vara huvud. Det vill säga, Han gavs inte rätten att bestämma och ta besluten.
Besök välsignar oss för en kort tid. Men en boplats åt Gud är någonting som är av Hans intresse och Hans längtan. Välsignelser är endast en biprodukt. Det är inte huvudprodukten.
Begrunda denna tanke: Om Gud ”besöker” en församling så avslöjas det faktum att den inte tillhör Honom. En hemägare besöker inte sitt eget hem. Han bor där. I ett gudomligt besök så välsignar Gud sitt folk. Men Han kommer så småningom att gå vidare i sökandet efter ett hem som Han kan kalla sitt eget. Därför kan Herren endast besöka en plats som inte helt och fullt givit Jesus Kristus all auktorietet och ledarskap. Han kan inte bosätta sig där.
Vår Herre är på jakt efter en plats där Han får vila sitt huvud, en plats där Hans ledarskap är odiskutabelt och verksamt, en plats där Han gör som Han vill, en plats där Han känner sig bekväm och kan finna vila. Detta är det outplånliga och orubbliga kännetecknet för om en församling i verklighet är Hans hus. Allt annat är bara en övernattning för Honom.
Som varje hemägare så bygger Gud Sitt hus på Sitt vis. Om det är Hans hem så möblerar Han möblerna som Han önskar, för Han är herre i sitt eget hem.
Med detta som bakgrund vill jag att du föreställer dig oräkneliga levande stenar spridda över hela jorden. Jag vill att du föreställer dig otaliga levande stenar levandes sina individuella, kristna liv. Jag vill att du föreställer dig stora drösar levande stenar som älskar Gud, men som är isolerade och oberoende av andra levande stenar. Många besöker religiösa möten, men det förekommer liten till ingen ”sammanfogning tillsammans” emellan medlemmarna.
Det är precis den situation vi befinner oss i idag. Och vad är resultatet? Gud är fortfarande hemlös.
Din Guds brinnande avsikt och längtan är att alla Hans levande stenar fogas samman med andra levande stenar för att utgöra Hans hus. Inte för deras skull, utan för deras Herres. För att vara Guds hus, av Gud och för Gud.
”Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves.” (Psaltaren 127:1) ”Från honom får hela kroppen sin tillväxt. Så byggs kroppen upp i kärlek, och den fogas samman och hålls ihop genom det stöd som varje led ger, alltefter den kraft som är utmätt åt varje särskild del.” (Efesierbrevet 4:16, Folkbibeln)
Jesus Kristus dog och uppstod inte bara för att förlåta dina synder. Han dog för att Hans fader skulle kunna få ett hem. Herren räddade dig och mig för ett stort och heligt syfte.
Utan människor som byggs ihop tillsammans så är Gud en vandrande, hemlös Gud. Och vi är vandrande, hemlösa kristna. Er Herre önskar bygga sig själv in i ett folk och Han önskar att bygga ett folk in i sig själv. Han är ute efter en byggnad, inte ett stenbrott. Han vill ha ett hus, inte en hög stenar och inte heller en drös omkringspridda stenar. Herren Jesus Kristus letar efter villiga kärl som är beredda att överge sin västerländskt influerade individualism för att leva ett gemenskapsliv delat med andra under Hans odelade ledarskap. Detta är vår högsta kallelse.
Denna vecka
Gör ett hem för Herren i ditt liv. Ge Honom fullt ledarskap och auktorietet över ditt liv för att forma det som Han vill. Börja sedan att koppla samman med andra ”levande stenar” genom att bygga relationer till överlåtna troende.
Bön
”Herre, ta kontroll över mitt liv. Bo i mig så att jag kan bli Din. Var med mig och var min Gud. Amen.”
Levande stenar 
Tack för dessa ord om att Jesus är och ska förbli huvudet för sin församling på jorden. Jag minns en sång vi ofta sjöng i början på 70-talet och den löd så här: Av levande stenar som först slipats till, Gud nu förendar och bygga vill, sitt heliga tempel med återsken, av klippan Kristus där Gud tagit varje sten.
Jag upplever att Gud vill fortsätta sitt verk ibland sitt folk idag och återigen föra sina barn i bet som en Herde och föra oss in i en gemenskap där vår käre Jesus återigen blir vår Kung och vår Herde utan några mellanhänder som tar åt sig vad bara tillkommer vår Herre och vår Gud.
Jag önskar av hela mitt hjärta att Herren ska finna alla sina ensamma, sargade, utfrysta, slagna, besvikna, hemlösa, längtande barn som inget annat vill än att hitta sin plats i kroppen och förena dem till att bygga upp Kristi kropp där bara Kristus får vara huvudet och där Han får förbliva och bo mitt ibland oss.
Tackar Herren för att ni finns kära vänner och ser en ljusglimt i det ni skriver och står för och det ger mig stort hopp om att en ny tid är på väg i vårt land där Jesus Kristus får bli den Han var ämnad att vara mitt ibland sitt folk.
Hälsningar i Jesu kärlek
Elsa Elmebo …… kraft är avmätt för var särskild dels uppgift <3<3<3